De senaste månaderna i några bilder

Vilja studerar noga när farfar Ragnar öppnar julklappen från henne.

Fyra generationer på julafton.

På annandagen hann vi med ett pusskalas med Liah och Mari i Karlholm hos Liahs mormor.

När julhelgen var över, så var både stora och små helt utslagna.

27 December fick Vilja en liten blivande klasskompis, sötaste Isabell.

Mitt allra sötaste hjärta, ny friserad.

Vilja och Charlie på skoterutflykt vid Kallbergstjärn.

Vilja börjar bli en stor tjej! Här övar hon på att använda sked istället för att använda händerna för att förse sig med mat.

Mammas lilla klättertjej tar varje chans hon får för att klättra upp för ryggstödet på soffan för att kunna sitta och busa i fönstret. Spännande!

Och vet ni? Man ser mycket längre om man står upp.

Just nu så tränar vi flitigt på att lära oss att gå. Utan att ramla.

De döda lever vidare i minnet hos de levande.

Från något roligt till något ytterst sorgligt. För cirka en och en halv vecka sedan, den 7 februari, gick min äldsta farbror hastigt bort från oss. Han var endast 58 år och jag vet inte riktigt dödsorsaken, men jag vet att han lämnade ett tomrum efter sig. 58 år och ska precis till att börja sitt förmiddagsskift på arbetet, inom stålindustrin, då han utan någon annans närvaro ramlar ihop i hytten. De andra som arbetar med honom, bland annat hans yngre bror, börjar fundera varför han inte börjar köra igång maskinerna varpå de ringer till han, utan svar. De går upp till hans hytt och hittar han liggades på golvet, de tror att han är avsvimmad, men så fort de inser att han är död påbörjar de hjärt-och lungräddning. Efter ca 50 minuter och att de har tagit hjälp av en hjärtstartare 7 gånger, ger de slutligen upp återupplivningsförsöken. Han är borta. Det sista han sa till sin sambo när han förkyld gick hemifrån på morgonen var, "jag tror att jag kommer hem tidigare idag". Han kom inte hem alls. Livet är så orättvist!

Hittade nyss detta kort på kameran sedan juldagen. Älskade och saknade farbror Pelle!

"The life of the dead is set in the memory of the

 living." 

― Marcus Tullius Cicero

Ett inlägg - alltid något

Vilja och hennes älskade sköldpadda.

Min lilla gofis, som ska pussa på alla som hon kommer åt.

Min stora tjej som reser sig mot det mesta och korta stunder släpper, det vill säga om hon glömmer bort sig.

Pappa är minsann rolig att busa med!

Vilja bakar pepparkakor för första gången i sitt liv,

eller rättare sagt, äter upp degen.

Mammas lilla tomtenissa!



Roligt när pappa river?

Viljas moster Sofie har länge önskat att Vilja ska bli en skrattande youtube-bebis. Nu har jag lyckats fånga Vilja på ett flertal klipp när hon skrattar åt hennes pappa när han river i skrubben för att få den organiserad. Tänk att små barn kan roas så lätt. Hon är bara för go helt enkelt!

Vintertid och jakt

Vad härligt det är att vi har ställt tillbaka klockan! Tänk så mycket jag hinner få gjort om dagarna nu när jag och Vilja går upp ur sängen redan 06.00 istället för 07.00. Dessutom så har Vilja börjat äta mer mat nu när hon kryper runt här hemma för fullt, i och med det så sover hon mer om dagarna igen så nu hinner jag med dubbelt så mycket som innan. Härligt med vintertid!

I helgen var Viljas morfar och Maiken här och passade Vilja, medan jag och Lars befann oss ute i skogen och jagade älg. Visst kan det vara spännande att sitta på pass, men just denna helg blev det lite väl spännande. Hörde hur Tyko drev något, som vi alla förmodade var älg, han drev ca 50 respektive 150 meter från två passkyttar, men när han drivit djuret två varv runt Svartåsen kom misstanken att det nog inte var en älg han drev, så efter drevet  gick ena passkytten och skulle titta på spåret och det var minsann ingen älg som Tyko drivit. Det var en björn! Alltså fattar ni? Jag är livrädd för björnar och har under hela älgjaktveckan suttit och funderat igenom vad jag skulle göra om det kom en björn och nu så visade det sig att vi hade en björn på området. Jag var snabb med att önska mig ett tornpass för söndagens jakt. Vad drog jag då för lott på söndagen? Just det passet som jag så innerligt hade önskat mig, jag fick näst längst att gå och hade lite problem med att hitta tornet, men vad gör det när jag satt som en kung. Behöver jag tillägga att Lars var super nöjd över att hans lilla Tyko hade drivit björn?

Vilja med sin badfisk i hallen.

Övar på att krypa, men nu behöver det inte gå något fortare framåt i alla fall.

Under bordet sitter Vilja ofta, det bästa hon vet är att stå på knä under och ha järnstången i munnen, den är förmodligen väldigt god. Har dock problem att fånga just det på bild.

Lite lugn och ro så här på morgonkvisten.

Viljas busdag

Idag har Vilja lärt sig hur hon ska göra för att få upp lådorna, där finns mycket att utforska! Om det inte vore nog så är även riskfaktorn för att klämma fingrarna hög. Kan ju inte bli mer roligt, eller?

När hon äntligen utforskat lådorna klart så stod skafferiet öppet och ut åkte fullt med rispuffar.

Kanske är det bäst att lägga tillbaka dem i skafferiet?

Lite bättre kvalité på denna bild då batteriet till kameran hade laddat lite och jag kunde använda den istället för den usla kameran på telefonen. 

Vilja 8 månader. Igår.

Igår blev vår lilla skrutt åtta månader. Det märks tydligt här hemma att hon blir äldre. Hon kryper numera runt överallt och fort går det! Hon drar ut lådorna i köket, försöker resa sig mot allt i lagom höjd. I alla vägguttag som vi inte har kontakter i så har vi nu spärrat så hon inte får någon stöt då alla dessa uttag, samt allt annat som är lite farligt, är så spännande!

Denna lilla tjej är numera 67,5 cm lång och väger 7750g. Alldeles lagom stor!

Igår blev Axel en stor kille, han fyllde nämligen ett år! Vi hade även turen att få komma dit på kaffe och tårta, smarrigt! Vilja fick busa av sig lite tillsammans med de andra barnen som var där. En trevlig lekstund med några nya ansikten. Vi får hoppas att Axel fick allt han önskade sig och jag vet att han kommer få många fler paket på lördag då närmaste släkten kommer för att gratulera honom.

Nu börjar det hända grejer

Just nu är det mycket som händer i mitt liv. Mitt lilla hjärta har nu börjat krypa på riktigt och jag är väldigt glad att det ännu inte går allt för fort fram, ena stunden är hon på ena sidan av rummet sekunden efter så står hon på knä under vardagsrumsbordet och håller i sig i järnstången som går under bordet. Nu är den lugna stunden i hemmet ett minne blott, förutom just nu när hon ligger och sover på soffan.

Liten kryper ut från vardagsrummet.

På fredag börjar jag jobba på förskolan igen efter drygt 8 månaders mammaledighet. Det ska bli så underbart roligt att få träffa alla barn igen! Så för tillfället planerar jag för fullt fredagarna framöver då vi ska upptäcka fysikens härliga värld, det ni!

Sen så har jag åter igen, efter det att jag har haft ett uppehåll på fyra år, börjat som Mary Kay konsult, det innebär att jag och Vilja åker till hemtrakterna på lördag eftersom jag ska på utbildning i Uppsala på söndag. Ska bli roligt att träffa alla gamla kolleger och få lite tips samt bli uppdaterad på alla nya produkter som har kommit. Nu väntar jag på att produkterna ska komma så att jag kan sätta igång och ha lite hudvårdsklasser.